Hej alla!
Nu har jag äntligen ordnat med internet så att jag kan börja
blogga och dela med mig av mina upplevelser här i Australien. Detta blir alltså
det första brevet från andra sidan jorden. Jag har varit här i lite drygt en
vecka nu och hittills har allt funkat bra. Ingen hemlängtan hittills, men den
kommer väll J Resan
hit gick överraskande bra och tog ca 2 dygn. Jag spenderade mestadels av tiden
i flygstolen med mellanlandningar i London och Singapore för slutdestination
Brisbane. Skolan och stället där jag bor ligger i en idyllisk förort som heter
Sippy Downs och hör till Sunshine Coast, som är ett område bestående av ett
gäng mindre städer och bostadsområden. Skolan heter University of the Sunshine
Coast, och jag ska vara här i 3 år för att plugga en kandidat i Design and
Communication.
Jag bor i en liten lägenhetsby för studenter som ligger ca 5
min från skolan. Det är små radhus, i typisk Australiensk stil, med 4
lägenheter i varje hus och 4 rum i varje lägenhet. I min lägenhet är vi 3
stycken hittills. Det är jag, en australiensk kille som heter Michael och en
tysk kille som heter Philipp. Vi har varsitt rum med egna badrum/toalett och
delar på ett gemensamt rum med kombinerat kök/vardagsrum, ett rum står alltså
tomt hittills och vi vet inte om någon mer kommer flytta in än. Lägenhetsbyn
har ca 130 lägenheter så vi är rätt många som bor och lever ihop. Min lägenhet
ligger strax bredvid en av de 2 poolerna och ca 10 meter från det gemensamma
gymmet, så ja, jag är rätt nöjd J
Dock var lägenheten i riktigt dåligt skick när jag kom hit.
Odören som träffade en när man klev in genom dörren den första dagen var allt
annat är rosor och rabarberpaj. Det luktade som om något dött i köket och i
alla skåp fanns kvarglömd mat från tidigare studenter. Jag fick nog efter första
dygnet och bestämde mig för att städa. På diskbänken stod en fiskskål med 5 cm
mögligt, grönt vatten, vilken troligen var en av de största bidragande
faktorerna till lukten. När jag greppar skålen för att hälla ut innehållet
börjar vattnet röra på sig och en smutsig, röd liten fisk blir synlig. Fisken
levde fortfarande, och enligt Michael, min roomate, så var den kvarlämnad efter
en av de tidigare studenterna som bott där. Jag tolererar inte respektlös
hantering av djur, och tyckte synd om den lilla fisken som blivit behandlad som
skräp och kvarglömd i sin ensamhet. Jag gjorde rent skålen, hällde i nytt
vatten, köpte lite fiskmat och gav honom namnet Konrad. Han blev Konrad Widin,
the Swedish fish, min första vän i det nya landet.
Så hittills har dagarna flutit på bra. De första dagarna var
lite sega och tråkiga eftersom lägenhetsbyn, som heter Varsity förresten, var
glest med invånare då många studenter väljer att komma hit senare. Nu har det
börjat fyllas upp och denna vecka har vi haft orientation week, som är ungefär
som nollningsveckorna hemma i Sverige, fast utan alla elakheter. Veckan går ut
på att introducera skolan för alla nya studenter och få oss att lära känna
varandra bättre. Det har varit mycket information och massa nya saker att lära
sig och många nya ansikten. Mitt emot min lägenhetsby ligget en annan by med
studentlägenheter som heter Uni Central. Samtidigt som skolan anordnar massa
aktiviteter på campus så har de båda byarna olika aktiviteter för sina boende
också. Det är allt från grillkvällar till temafester och tävlingar. Så ja, det
har varit en del festande. Dock har jag tagit det väldigt lugnt och bara varit
med 2 kvällar av 7, medans mina grannar, ett gäng hormonstinna australienska
17-åringar, har hållit igång alla dagar, hela veckan…. Puh, att de orkar…
Apropå 17-åringar så är det en av de största faktorerna som
jag lagt märke till hittills skiljer sig från Sverige. I Australien så går man
ur high school när man är 17 år och går direkt till universitetet. Detta gör
medelåldern för universitetsstudier här är väldigt mycket lägre än hemma. De
flesta australiensare som jag träffat är oftast yngre än mig, med ca 5-6 år, de
som är i min ålder är oftast inne på sina sista terminer eller pluggar på högre
nivå som doktorander. Samma sak gäller för de amerikaner som man träffar, de är
också yngre, medan andra européer är äldre eller i min ålder. Spännande att det
kan vara så olika i olika världsdelar och det ska bli intressant att se vilken
nivå studierna ligger på. Men det oroar min inte särskilt mycket, då jag tror
att det kommer vara tillräckligt svårt bara för att det är på engelska och för
att universitetsstudier alltid blir vad man själv väljer att göra dem till.
Andra saker som skiljer sig från Sverige, och som man lägger
märke till ganska omgående är:
Kranvattnet – Allt vatten är FULLPROPPAT med klor och smakar
badhus deluxe. Hur äckligt som helst! Kranvattnet är ofarligt att dricka men
jag har köpt en vattenflaska som filtrerar vattnet så att klorsmaken
försvinner. Bästa köpet hittills. Dock kan man inte göra så mycket åt vattnet i
duschen, utan man fåt glatt acceptera att man kommer lukta klor istället för
tvål de närmaste 3 åren. Dessutom tar det en stund för kroppen att vänja sig
vid detta så den senaste veckan har bestått av tidvis illamående och magknip.
Vänstertrafiken – Ja, de har vänstertrafik. Det är
irriterande, förvirrande och folk kör som idioter. Regler som att lämna
företräde, väja för gående eller samspela i trafiken finns inte. Detta är
tydligen väldigt skandinavisk vad jag förstått, och jag blir utskrattad varje
gång vi åker buss och jag ställer mig på fel sida vägen samt blir åksjuk av att
busschauffören sitter på fel sida och bussen åker åt fel håll i rondellerna.
Husen – Jag nämnde tidigare att husen är i australiensk
stil. Med detta menar jag att alla hus är målade i väldigt sandfärgade och
jordnära färger, endast har 1 våning (förutom lägenhetshusen) och saknar allt
vad isolering heter. Man hör allt som pågår utanför då väggarna släppen in ljud
som om de vore av papp. Förutom ljud släpper de även in fukt och kyla, så
nätterna spenderas med pyjamas och dubbla täcken. Kylan har jag inget emot för
den kan jag hantera, det är fukten som är värst. Allt man äger är konstant lite
fuktigt. Jag klagar nu, men jag tror att man tycket att detta är en väldig
bekvämlighet när sommaren kommer. Husen är byggda för extrem värme. Just nu är
det vinter här och dagarna ligger på ca 22-25 grader och nätterna ligger på
runt 13 grader.
Källsortering – Källsortering existerar inte. Man slänger
allt i samma kärl och ord som att panta och kompostera har de flesta
australiensare aldrig hört.
Synen på fest/alkohol – I Sverige blir vi ständigt påminda
om risken med alkohol och droger och även fast vi festar och dricker mycket så
anses det ändå vara lite skamligt. Svårt att förklara, men ni vet vad jag
menar. Här anses det vara varje människas rätt att supa sig full då detta är en
av de största njutningarna i livet enligt australiensarna. Varje problem löses
med lite alkohol och man tar det som en självklarhet att alla festar och vill
festa. Australiensarna tar detta på största allvar och lever varje dag som om
den vore den sista. Detta är en tradition som jag inte kommer att ta efter. Det
kommer inte min kropp att klara av.
Jag skulle kunna skriva 100 saker till men jag tänker spara
dessa till senare, annars så blir detta extremt långa inlägg ännu längre. Maten
förresten, är som hemma i Sverige både prismässigt och standardmässigt. Dock
har den en aning mer amerikaniserad stil och mycket av det som erbjuds är
fullproppat med socker. Jag har hittills kunnat köpa samma saker som jag lever
av hemma i Sverige, men läser noga på förpackningarna då nästan allt innehåller
mängder av socker och smaktillsatser. Havregrynsgröt är en bra grund och utgör
basen i alla mina dagar. Jag har provat australiensarnas favorit Vegimate. Det
är en tjock, mörkbrun sörja med samma konsistens som honung. Vegimate görs av
restprodukter från Öl och smakar ungefär som riktigt salt japansk soya. Jag har
det på vitt bröd och äter det till frukost. Jag rekommenderar det inte, det
äckligaste jag har ätit i hela mitt liv.
Så, nu ska jag gå över till ett gäng amerikanska tjejer i
den andra lägenhetsbyn och spela kort och äta mat. Jag ska uppdatera med fler
foton och så senare och skriva så ofta jag kan. Har ni frågor eller så, lämna
gärna en kommentar så svarar jag så fort som möjligt.
Puss å kram
Tilda
Äntligen :)
SvaraRaderaOch jag är helt trygg med att du får tre fantastiska år, och att du tar hand om dig :)
Puss min älskling!
Lycka till Matilda fr oss i Rörängen.
SvaraRadera